SIMPLE LIFE

Livet utan musik när man åker kommunalt är tortyr. Jag hatar det. Min dag var VÄRDELÖS p.g.a. det lilla faktumet att jag inte hade musik att avskärma mig ifrån omvärlden.

DET FÖRSTA jag märker av som tecken på att allt blir mycket sämre utan musik när man går är att jag hör gälla skrik från dagiset som ligger bara några meter ifrån min port. Hade jag haft DIR EN GREY blastandes i hörlurarna så hade jag sluppit höra nån jävla snorunge skrika om sina jävla Barbiedocker eller vad fan barn leker med nuförtiden.

DET ANDRA OCH VÄRSTA är att folk PRATAR med MIG på hållplatsen! MED MIG! Två tjackpundade invandrarkillar gick fram till mig och frågade om jag hade cigg och om jag visste vilken spårvagn man tog till Centralstationen. Hade jag haft hörlurar på huvudet med musik som läckt ut lite smått till omvärlden hade de aldrig ens tilltalat mig!

DET TREDJE är att under HELA den ungefärligt 25-minuterslånga resan så gnisslar en av Spårvagnsdörrarna som en stucken gris. UNDER HELA FÄRDEN! Det skar i mig minst lika mycket som barnens äckliga skrik lite tidigare.

Detta var bara några av de få hemskheter som drabbade mig just för att jag inte lyssnade på musik under min färd. Om jag har tur hinner jag hämta ut mina nybeställda hörlurar imorgon innan min enda lektion börjar.

-Patrik out